Syskonbus!
Hejsan!
Igår åkte matte och jag hem till min halvsyster Enzo och hennes matte, Pernilla, på eftermiddagen. Vi skulle egentligen spårat lite, men det var så himla varmt att varken vi vovvar eller våra mattar hade ork till det. Det blev istället en massa boxerbus med syrran i trädgården. Det hade jag inget emot..Enzo har ju så många skojiga leksaker och jag är minsann inte sen att testa varenda en av dem..
Stackars Enzo var mycket förundrad över vad det var för konstig typ hon släppt in i sin trädgård..
Vi gruffade lite med varandra i början med vilka syskon gör inte det ibland..Vi glömde det lika snabbt och busade på som bara två boxerbusar kan! Man blir ju ganska snabbt varm och flåsig när man kör boxerrace med syrran så det var skönt att få duscha av sig i vattenspridaren mellan varven..och dricka en massa med såklart!
Man blir ju himla törstig av allt busande..och vi delade fint som syskon ska..
Jag hade en jättemysig dag hos Enzo i Skabersjö, förutom när matte och Pernilla bestämt fick för sig att jag hade blivit stucken av en geting ( vilket jag inte hade) och matte stoppade all lek för att hälla i mig en massa kortison! Usch säger jag bara! Det är ju i och för sig bra att ta det säkra före det osäkra i sådana situationer, men matte får nog lugna sig med kortisonet lite..Ska hon fortsätta såhär så får man väl det till frukost snart..haha
Nu är jag alldeles slut efter allt busande igår och efter att ha varit med matte på kontoret idag. Det var verkligen en upplevelse, men så skoj! Har varit med om mycket..åkt tåg och hiss, träffat massa nya människor och sist men inte minst befunnit mig på fjärde våningen! Det var något jag inte varit med om tidigare och det tyckte jag var konstigt att se alla bilar och människor nere på gatan genom de stora glasfönstren. De försvann ju under mig..konstigt!
Igår åkte matte och jag hem till min halvsyster Enzo och hennes matte, Pernilla, på eftermiddagen. Vi skulle egentligen spårat lite, men det var så himla varmt att varken vi vovvar eller våra mattar hade ork till det. Det blev istället en massa boxerbus med syrran i trädgården. Det hade jag inget emot..Enzo har ju så många skojiga leksaker och jag är minsann inte sen att testa varenda en av dem..
Stackars Enzo var mycket förundrad över vad det var för konstig typ hon släppt in i sin trädgård..
Vi gruffade lite med varandra i början med vilka syskon gör inte det ibland..Vi glömde det lika snabbt och busade på som bara två boxerbusar kan! Man blir ju ganska snabbt varm och flåsig när man kör boxerrace med syrran så det var skönt att få duscha av sig i vattenspridaren mellan varven..och dricka en massa med såklart!
Man blir ju himla törstig av allt busande..och vi delade fint som syskon ska..
Jag hade en jättemysig dag hos Enzo i Skabersjö, förutom när matte och Pernilla bestämt fick för sig att jag hade blivit stucken av en geting ( vilket jag inte hade) och matte stoppade all lek för att hälla i mig en massa kortison! Usch säger jag bara! Det är ju i och för sig bra att ta det säkra före det osäkra i sådana situationer, men matte får nog lugna sig med kortisonet lite..Ska hon fortsätta såhär så får man väl det till frukost snart..haha
Nu är jag alldeles slut efter allt busande igår och efter att ha varit med matte på kontoret idag. Det var verkligen en upplevelse, men så skoj! Har varit med om mycket..åkt tåg och hiss, träffat massa nya människor och sist men inte minst befunnit mig på fjärde våningen! Det var något jag inte varit med om tidigare och det tyckte jag var konstigt att se alla bilar och människor nere på gatan genom de stora glasfönstren. De försvann ju under mig..konstigt!
Boxerlägret
Hej hopp!
Nu är vi tillbaka med friska tag! Både matte och jag har hämtat oss efter vår tråkiga händelse förrra veckan och jag börjar bli lite rastlös för att matte har inte velat att jag ska anstränga mig för mycket så det har mest blivit promenader och godisletande de senaste dagarna..Tycker hon är lite fjantig faktiskt..Nu känner jag att jag är redo att träna igen ju! Men det är ju faktiskt väldigt varmt så matte har rätt i att vi nog ska ta det lite lugnt ändå..
Vi har ju som ni nog vet varit iväg på det stora boxerlägret i Vårgårda precis..Det var superkul och mycket lärorikt..mest för matte :-) Vi var med i appellgruppen och det visade sig vara en supermysig grupp med trevliga mattar och vovvar! Vi tränade lydnad och fick många konkreta tips på hur vi ska lära in momenten genom att dela upp dem i mindre delar. Poletten trillade även ner för oss när det gäller apporten som jag varit lite skeptisk mot..men med köttbullar och mattes tjoande går det mesta :-) Vi var också ute i skogen och spårade tre av dagarna..Jag tycker det är himla kul att spåra och matte tycker att jag är superduktigt. Det blev lite snurrigt ett par gånger, men det berodde mest på min snurriga matte får jag säga..
Matte och jag var fullastade inför en hel veckas hundläger..
Jag och kompisen Sjuan fick dela plats på vägen upp..
Vår instruktör Helen var super!
Hela gruppen var ett mysigt gäng..Här vilar mattar ( och husse ) medan spåren till oss fyrbenta ligger ett tag..
Vi tränade uppletande..
Och mycket lydnad..
Svårt att ligga still när matte är så tråkig..
Men oj vad skönt att komma hem och sova i soffan med huvudet i mattes knä som vanligt..Vi lärde oss otroligt mycket och nu är det dags för oss att sätta igång med träningen på riktigt. Ikväll ska matte och jag ner till klubben och träffa kompisarna. Fler foton från lägret kommer!
Nu är vi tillbaka med friska tag! Både matte och jag har hämtat oss efter vår tråkiga händelse förrra veckan och jag börjar bli lite rastlös för att matte har inte velat att jag ska anstränga mig för mycket så det har mest blivit promenader och godisletande de senaste dagarna..Tycker hon är lite fjantig faktiskt..Nu känner jag att jag är redo att träna igen ju! Men det är ju faktiskt väldigt varmt så matte har rätt i att vi nog ska ta det lite lugnt ändå..
Vi har ju som ni nog vet varit iväg på det stora boxerlägret i Vårgårda precis..Det var superkul och mycket lärorikt..mest för matte :-) Vi var med i appellgruppen och det visade sig vara en supermysig grupp med trevliga mattar och vovvar! Vi tränade lydnad och fick många konkreta tips på hur vi ska lära in momenten genom att dela upp dem i mindre delar. Poletten trillade även ner för oss när det gäller apporten som jag varit lite skeptisk mot..men med köttbullar och mattes tjoande går det mesta :-) Vi var också ute i skogen och spårade tre av dagarna..Jag tycker det är himla kul att spåra och matte tycker att jag är superduktigt. Det blev lite snurrigt ett par gånger, men det berodde mest på min snurriga matte får jag säga..
Matte och jag var fullastade inför en hel veckas hundläger..
Jag och kompisen Sjuan fick dela plats på vägen upp..
Vår instruktör Helen var super!
Hela gruppen var ett mysigt gäng..Här vilar mattar ( och husse ) medan spåren till oss fyrbenta ligger ett tag..
Vi tränade uppletande..
Och mycket lydnad..
Svårt att ligga still när matte är så tråkig..
Men oj vad skönt att komma hem och sova i soffan med huvudet i mattes knä som vanligt..Vi lärde oss otroligt mycket och nu är det dags för oss att sätta igång med träningen på riktigt. Ikväll ska matte och jag ner till klubben och träffa kompisarna. Fler foton från lägret kommer!
Nära döden..
Hej!
Det var egentligen meningen att nästa inlägg skulle vara en skojig berättelse om vår roliga tid på boxerlägret i Vårgårda, men efter en tråkig händelse igår hoppar matte in och skriver för mig medans jag vilar upp mig.
De senaste dagarna har vi mest njutit av att vara lediga och tagit vara på det fina vädret med promenader och bus. Igår var det dags för oss att ta upp träningen igen med vår instruktör Birgitta. Vi gick hem till Birgitta vid fem som vanligt och tog därefter en liten promenad innan vi gick till vår träningsplats. Igår var även vår rallylydnadsinstruktör,Kerstin, med och tränade med sina hundar...Det visade sig att det antagligen var ödet som gjort att hon var där just då!
Vi nästan dränkte Chaplin i vatten som Birgitta snabbt cyklat hem och hämtat. Efter en stunds prat och återhämtning bestämde jag mig för att Chaplin och jag så sakta skulle dra oss hemåt. Från träningsplatsen är det bara fem minuters promenad hem till min mamma och Chaplin verkade pigg och glad igen. Birgitta och Kerstin tyckte att vi nog skulle skjutsas hem istället, men jag tänkte att det är ju inte alls långt och vi är väl utrustade med vatten så det fixar vi..Jag började gå och ringde samtidigt till min mamma som jag nästintill skrämt livet ur över telefon under Chaplins anfall. Jag berättade att Chaplin hämtat sig och att vi var på väg hem.
Vi tog det lugnt och höll oss till skuggan. Chaplin lunkade på och stannade till emellanåt för att rulla sig i gräset. Finns ju inget mysigare än att rulla sig i gräset i skuggan men så här mycket brukar han ju inte hålla på..konstigt. Jag kallade på honom och när han vände sig mot mig blev jag chockad. Han var så svullen i ansiktet att en blandning mellan Dogue de Bordeaux och Bulldog är milt uttryckt! Och detta hade blossat inom ett par minuter. Värre blev det för varje sekund..Jag ringde direkt tillbaka till akutmottagningen och de sa att jag inte kunde göra något själv utan att han måste in direkt för att få kortison. Detta lät som ett stick eller bett av något slag. I panik ringde jag till Birgitta och Kerstin och bad om skjuts till djursjukhuset.
Nu var det bråttom och det kände jag i kopplet när jag tvingade honom med mig mot bilen. Vi slängde oss i bilen och Chaplin fick sitta mellan mina ben i framsätet när vi i ilfart körde mot akutmottagningen. Han var väldigt svullen och lite förvirrad men annars rätt lugn..Plötsligt blev han väldigt orolig och ville upp till mig i knät..Jag lät honom komma upp med frambenen och han vilade sitt huvud mot min axel..Och sedan tog han som ett djupt andetag och allt liv lämnade honom. Jag greps av panik för jag kände hur min hund dog i mina armar! Han blev helt livlös..ögonen föll bakåt, han slutade andas och hjärat lade av! Jag skrek rakt ut ..som om det skulle hjälpa..Sedan satte jag igång med upplivningsförsök på det sätt jag kunde med honom halvliggandes i knät. Jag vet inte vart jag fick mina krafter ifrån men jag gjorde mun mot munmetoden och blåste för kung och fosterland samtidigt som jag skakade och tryckte, skrek och svor!
Precis vid infarten till mottagningen föll ögonen på plats igen och han andades äntligen! Kommer inte riktigt ihåg hur jag bar mig åt men på något sätt fick jag supermankrafter och släpade Chaplin in till väntrummet för att lägga honom på golvet. Kerstin hade sprungit in i förväg för att tala om för heeeela stället att detta misann var ett riktigt akutfall. Hon ryckte i dörrar, dirigerade sköterskor och annan personal och skrämde en och annan innan hon hittade ett undersökningsrum som hon visade oss in i. Chaplin fick en kortisonspruta i nacken och började sakta komma tillbaka. Det diskuterades mycket fram och tillbaka om vad som kunnat framkalla dessa anfall och mycket tydde ju på en allergisk reaktion..men så stark? Och ingen av oss hade sett honom bli biten eller stucken..han var ju kopplad hela tiden. Vi bestämde oss i alla fall för att göra en hjärtröntgen direkt för att kolla hur det såg ut. Resultatet såg fint ut och med många frågetecken, ledsen och förvirrad fick jag lämna över min älskade hund i mottagningens händer för övervakning över natten. Usch så jobbigt det var..ovissheten och tanken på att han kanske kunde få ännu ett anfall och att detta då kanske var sista gången vi sågs..fy tusan säger jag bara.
Kvällen, natten, och morgonen var inte sig lik. Precis allt påminde mig om busige boxern som alltid fanns där.Min älskade hund och bäste vän var inte hos mig och skulle han komma tillbaka?
Jag sov med mobilen på huvudkudden ifall de skulle ringa från sjukhuset under natten. När jag vaknade imorse och insåg att jag för det första faktiskt hade somnat och att jag sedan inte fått något samtal kände jag mig lite lugnare. För om något allvarligt hade hänt så måste de ju ringa..så han levde ju! Jag ringde till sjukhuset och fick reda på att Chaplin hämtat sig bra, svulladen hade lagt sig och natten hade varit lugn. I eftermiddag fick han komma hem!
Det som hände med Chaplin visade sig vara en otroligt stark allergisk reaktion på ett insektsbett eller stick av något slag, antagligen på nosen. Han svullnade upp i ansiktet och ner i luftvägarna, kom i chocktillstånd och hjärtat orkade inte. Jag hade inte en aning om att min hund skulle reagera såhär starkt på ett stick och i detta fallet såg jag inte ens när det hände. Jag hade en otrolig tur att få så snabb skjuts till sjukhuset för hade det dröjt bara en liten stund till så hade min boxerbuse inte varit här längre..Nu har jag fått utskrivet kortisontabletter som löses i vatten och skulle olyckan vara framme så kan jag själv i alla fall lindra symtomen på väg in till sjukhuset. Det är nog en bra idé för alla att ha kortison med sig ut när man är i skogen. Man vet aldrig när olyckan är framme. Jag kommer i alla fall inte lämna huset utan mina kortisontabletter i fickan!
Efter ungefär ett dygn på sjukhuset är Chaplin nu hemma igen. Han var glad att bli hämtad men något förvirrad och såklart väldigt trött efter allt som hänt. Nu ligger han där han ska ligga, där jag vill ha honom..hos mig, med nosen i mitt knä och sover i soffan!
Han hälsar att när han återhämtat sig så kommer bilder och info om vår tid på boxerlägret!
Det var egentligen meningen att nästa inlägg skulle vara en skojig berättelse om vår roliga tid på boxerlägret i Vårgårda, men efter en tråkig händelse igår hoppar matte in och skriver för mig medans jag vilar upp mig.
De senaste dagarna har vi mest njutit av att vara lediga och tagit vara på det fina vädret med promenader och bus. Igår var det dags för oss att ta upp träningen igen med vår instruktör Birgitta. Vi gick hem till Birgitta vid fem som vanligt och tog därefter en liten promenad innan vi gick till vår träningsplats. Igår var även vår rallylydnadsinstruktör,Kerstin, med och tränade med sina hundar...Det visade sig att det antagligen var ödet som gjort att hon var där just då!
Solen sken och det var varmt så jag förstod ju att Chaplin inte var jättetaggad för ett hurtigt träningspass och tyckte väl mest det var gulligt när han inte ville sitta kvar på inkallningen utan istället lunkade efter mig när jag var på väg från honom. Men snart visade det sig att det var något som inte alls stod rätt till. Jag satte honom på min vänstra sida och sträckte fram apporten med fick ingen respons..Då blev jag orolig för att han inte skulle ta den i munnen efter allt godis och klickande under lägerveckan fanns ju bara inte i mina tankar. Chaplin vände istället bort huvudet och vek sig liksom bakåt för att sedan förlora medvetandet. Han började krampa, kräktes och skakade väldigt. Anfallet var nog över rätt snabbt, fast det för mig kändes som en evighet! När kramperna lagt sig låg han bara kvar på samma ställe i minst 15 minuter och stirrade ut i luften med tom blick. Jag ringde djursjukhusets akutmottelefon i panik för att höra vad detta kunde vara och vad jag skulle ta mig till. Jag fick svaret att det antagligen rörde sig om ett epileptiskt anfall och att man nog borde kolla upp hans hjärta närmre. Just nu kunde jag i alla fall inte göra mycket utan bara se till hans allmäntillstånd och hoppas på att han inte fick fler anfall.
Vi nästan dränkte Chaplin i vatten som Birgitta snabbt cyklat hem och hämtat. Efter en stunds prat och återhämtning bestämde jag mig för att Chaplin och jag så sakta skulle dra oss hemåt. Från träningsplatsen är det bara fem minuters promenad hem till min mamma och Chaplin verkade pigg och glad igen. Birgitta och Kerstin tyckte att vi nog skulle skjutsas hem istället, men jag tänkte att det är ju inte alls långt och vi är väl utrustade med vatten så det fixar vi..Jag började gå och ringde samtidigt till min mamma som jag nästintill skrämt livet ur över telefon under Chaplins anfall. Jag berättade att Chaplin hämtat sig och att vi var på väg hem.
Vi tog det lugnt och höll oss till skuggan. Chaplin lunkade på och stannade till emellanåt för att rulla sig i gräset. Finns ju inget mysigare än att rulla sig i gräset i skuggan men så här mycket brukar han ju inte hålla på..konstigt. Jag kallade på honom och när han vände sig mot mig blev jag chockad. Han var så svullen i ansiktet att en blandning mellan Dogue de Bordeaux och Bulldog är milt uttryckt! Och detta hade blossat inom ett par minuter. Värre blev det för varje sekund..Jag ringde direkt tillbaka till akutmottagningen och de sa att jag inte kunde göra något själv utan att han måste in direkt för att få kortison. Detta lät som ett stick eller bett av något slag. I panik ringde jag till Birgitta och Kerstin och bad om skjuts till djursjukhuset.
Nu var det bråttom och det kände jag i kopplet när jag tvingade honom med mig mot bilen. Vi slängde oss i bilen och Chaplin fick sitta mellan mina ben i framsätet när vi i ilfart körde mot akutmottagningen. Han var väldigt svullen och lite förvirrad men annars rätt lugn..Plötsligt blev han väldigt orolig och ville upp till mig i knät..Jag lät honom komma upp med frambenen och han vilade sitt huvud mot min axel..Och sedan tog han som ett djupt andetag och allt liv lämnade honom. Jag greps av panik för jag kände hur min hund dog i mina armar! Han blev helt livlös..ögonen föll bakåt, han slutade andas och hjärat lade av! Jag skrek rakt ut ..som om det skulle hjälpa..Sedan satte jag igång med upplivningsförsök på det sätt jag kunde med honom halvliggandes i knät. Jag vet inte vart jag fick mina krafter ifrån men jag gjorde mun mot munmetoden och blåste för kung och fosterland samtidigt som jag skakade och tryckte, skrek och svor!
Precis vid infarten till mottagningen föll ögonen på plats igen och han andades äntligen! Kommer inte riktigt ihåg hur jag bar mig åt men på något sätt fick jag supermankrafter och släpade Chaplin in till väntrummet för att lägga honom på golvet. Kerstin hade sprungit in i förväg för att tala om för heeeela stället att detta misann var ett riktigt akutfall. Hon ryckte i dörrar, dirigerade sköterskor och annan personal och skrämde en och annan innan hon hittade ett undersökningsrum som hon visade oss in i. Chaplin fick en kortisonspruta i nacken och började sakta komma tillbaka. Det diskuterades mycket fram och tillbaka om vad som kunnat framkalla dessa anfall och mycket tydde ju på en allergisk reaktion..men så stark? Och ingen av oss hade sett honom bli biten eller stucken..han var ju kopplad hela tiden. Vi bestämde oss i alla fall för att göra en hjärtröntgen direkt för att kolla hur det såg ut. Resultatet såg fint ut och med många frågetecken, ledsen och förvirrad fick jag lämna över min älskade hund i mottagningens händer för övervakning över natten. Usch så jobbigt det var..ovissheten och tanken på att han kanske kunde få ännu ett anfall och att detta då kanske var sista gången vi sågs..fy tusan säger jag bara.
Kvällen, natten, och morgonen var inte sig lik. Precis allt påminde mig om busige boxern som alltid fanns där.Min älskade hund och bäste vän var inte hos mig och skulle han komma tillbaka?
Jag sov med mobilen på huvudkudden ifall de skulle ringa från sjukhuset under natten. När jag vaknade imorse och insåg att jag för det första faktiskt hade somnat och att jag sedan inte fått något samtal kände jag mig lite lugnare. För om något allvarligt hade hänt så måste de ju ringa..så han levde ju! Jag ringde till sjukhuset och fick reda på att Chaplin hämtat sig bra, svulladen hade lagt sig och natten hade varit lugn. I eftermiddag fick han komma hem!
Det som hände med Chaplin visade sig vara en otroligt stark allergisk reaktion på ett insektsbett eller stick av något slag, antagligen på nosen. Han svullnade upp i ansiktet och ner i luftvägarna, kom i chocktillstånd och hjärtat orkade inte. Jag hade inte en aning om att min hund skulle reagera såhär starkt på ett stick och i detta fallet såg jag inte ens när det hände. Jag hade en otrolig tur att få så snabb skjuts till sjukhuset för hade det dröjt bara en liten stund till så hade min boxerbuse inte varit här längre..Nu har jag fått utskrivet kortisontabletter som löses i vatten och skulle olyckan vara framme så kan jag själv i alla fall lindra symtomen på väg in till sjukhuset. Det är nog en bra idé för alla att ha kortison med sig ut när man är i skogen. Man vet aldrig när olyckan är framme. Jag kommer i alla fall inte lämna huset utan mina kortisontabletter i fickan!
Efter ungefär ett dygn på sjukhuset är Chaplin nu hemma igen. Han var glad att bli hämtad men något förvirrad och såklart väldigt trött efter allt som hänt. Nu ligger han där han ska ligga, där jag vill ha honom..hos mig, med nosen i mitt knä och sover i soffan!
Han hälsar att när han återhämtat sig så kommer bilder och info om vår tid på boxerlägret!
Boxerlägret närmar sig!
Hejsan!
Nu närmar sig mattes semester och på lördag bär det av till sommarens stora boxerläger! Vi har kommit i appellgruppen tillsammans med våra lägerkompisar från förra året, Maggan och 7:an! Det kommer bli jätteskoj och jag tror att appell blir bra för oss med lydnad och så spår som jag upptäckt att jag gillar så mycket! Igår tränade matte och jag lite lydnad med Birgitta och vi hade en egen liten träningstävling..Det gick faktiskt riktigt bra men jag var lite slö och sen att lägga och sätta mig på flera moment så matte och Birgitta undrade vad det var med mig...Om de bara hade vetat att jag faktiskt hade ont i mitt ena ben så kanske de inte hade varit så tjuriga! De märkte efter en liten stund att jag haltade lite på ena bakbenet så då fick vi bryta vår träning. Matte blev genast superorolig, fjantig som hon är :-) Jag har antagligen bara sträckt mig lite eller något när jag gjorde mina boxerrus under förmiddagen för på kvällen haltade jag inte och nu verkar det inte vara något..Vi får hålla tummarna för matte började ju genast tänka på hur vi skulle göra med boxerlägret om jag inte blev bättre..och jag vill ju dit och träna!
Jag sparar alla mina krafter och passar på att vila upp mig inför lägret på lördag! Så här mysigt hade jag det i mattes säng när hon steg upp i morse :-) Tungan ute såklart..
Matte tjatar på mig att stiga upp för att gå ut och kissa...men om jag ber snällt kan jag väl få ligga kvar bara lite..?
Nu närmar sig mattes semester och på lördag bär det av till sommarens stora boxerläger! Vi har kommit i appellgruppen tillsammans med våra lägerkompisar från förra året, Maggan och 7:an! Det kommer bli jätteskoj och jag tror att appell blir bra för oss med lydnad och så spår som jag upptäckt att jag gillar så mycket! Igår tränade matte och jag lite lydnad med Birgitta och vi hade en egen liten träningstävling..Det gick faktiskt riktigt bra men jag var lite slö och sen att lägga och sätta mig på flera moment så matte och Birgitta undrade vad det var med mig...Om de bara hade vetat att jag faktiskt hade ont i mitt ena ben så kanske de inte hade varit så tjuriga! De märkte efter en liten stund att jag haltade lite på ena bakbenet så då fick vi bryta vår träning. Matte blev genast superorolig, fjantig som hon är :-) Jag har antagligen bara sträckt mig lite eller något när jag gjorde mina boxerrus under förmiddagen för på kvällen haltade jag inte och nu verkar det inte vara något..Vi får hålla tummarna för matte började ju genast tänka på hur vi skulle göra med boxerlägret om jag inte blev bättre..och jag vill ju dit och träna!
Jag sparar alla mina krafter och passar på att vila upp mig inför lägret på lördag! Så här mysigt hade jag det i mattes säng när hon steg upp i morse :-) Tungan ute såklart..
Matte tjatar på mig att stiga upp för att gå ut och kissa...men om jag ber snällt kan jag väl få ligga kvar bara lite..?
Kul helg med kompisbus!
Hejsan!
Jag har haft en supermysig helg! I fredags kom mattes moster ner från Småland och jag väntade ivrigt på att hon skulle komma för att matte hade berättat att en av hennes tikar skulle följa med ner. Lite till min besvikelse visade det sig att det var gammeltiken, Smulan, som snart är elva år som fått följa med ner..jag som ställt in mig på riktigt bus! Smulan är en lugn och bestämd dam och det var minsann inte lätt att charma henne!
Liksom när matadoren försöker fånga tjuren Ferdinands uppmärksamhet på julafton, gjorde jag allt som jag kunde komma på för att Smulan skulle se åt mitt håll...lyckades väl sådär..
På söndagen åkte jag och matte in till Malmö för en heldag med min halvsyster Enzo och hennes matte Pernilla. Vi började med att träna lite lydnad på Oxie brukshundklubb innan vi åkte hem till Enzo och Pernilla i Skabersjö. Vi boxerbusar sprang runt och busade som bara boxrar kan! Det var väldigt varmt..men det hindrade inte oss! Fick oss en dusch i vattenslangen som avsvalkning..
Såhär fint kunde vi sitta när Pernilla frågade vem av oss som ville ha bollen..
Vi åkte också ut till ett fält för att spåra lite. Jag och matte har inte spårat annat än lite amatörspårning av godis så vi var glada att syrran och hennes matte kunde ge oss tips och visa hur vi skulle komma igång. Det här med spårning verkar vara något för mig! Jag tycker det är jättekul och det går verkligen undan när jag far fram i spåret...men nosen håller jag nere i alla fall!
Matte säger att hon är jättestolt över mig och lovar att jag ska få spåra mycket i framtiden :-)
Jag har haft en supermysig helg! I fredags kom mattes moster ner från Småland och jag väntade ivrigt på att hon skulle komma för att matte hade berättat att en av hennes tikar skulle följa med ner. Lite till min besvikelse visade det sig att det var gammeltiken, Smulan, som snart är elva år som fått följa med ner..jag som ställt in mig på riktigt bus! Smulan är en lugn och bestämd dam och det var minsann inte lätt att charma henne!
Liksom när matadoren försöker fånga tjuren Ferdinands uppmärksamhet på julafton, gjorde jag allt som jag kunde komma på för att Smulan skulle se åt mitt håll...lyckades väl sådär..
På söndagen åkte jag och matte in till Malmö för en heldag med min halvsyster Enzo och hennes matte Pernilla. Vi började med att träna lite lydnad på Oxie brukshundklubb innan vi åkte hem till Enzo och Pernilla i Skabersjö. Vi boxerbusar sprang runt och busade som bara boxrar kan! Det var väldigt varmt..men det hindrade inte oss! Fick oss en dusch i vattenslangen som avsvalkning..
Såhär fint kunde vi sitta när Pernilla frågade vem av oss som ville ha bollen..
Vi åkte också ut till ett fält för att spåra lite. Jag och matte har inte spårat annat än lite amatörspårning av godis så vi var glada att syrran och hennes matte kunde ge oss tips och visa hur vi skulle komma igång. Det här med spårning verkar vara något för mig! Jag tycker det är jättekul och det går verkligen undan när jag far fram i spåret...men nosen håller jag nere i alla fall!
Matte säger att hon är jättestolt över mig och lovar att jag ska få spåra mycket i framtiden :-)
Fredaaag!
Idag är det fredag och en mysig och händelserik helg väntar! I eftermiddag kommer mattes moster ner från Småland och hälsar på oss över helgen. Med sig kommer hon att ha en av sina goldentikar fick vi reda på igår! Gissa om jag tycker det ska bli skojigt! Ännu en helg med kompis på besök och en massa bus! På söndag ska matte och jag åka in till Malmö för att träffa min halvsyster Enzo och hennes matte Pernilla. Vi ska träna lydnad, spåra och så busa såklart! Riktigt kul!
Fullt ös!
Träning, träning..
Hejsan!
Vilket härligt väder vi har fått med sol och värme..men det kan ju vara lite tufft i värmen när man är en boxerbus som jag och inte riktigt har vett att ta det lugnt mellan varven. Tur att matte och dagmatte har vattenflaskan nära till hands :-)
I tisdags var vi på klubben och tränade rallylydnad med några gamla kompisar från vårens kurs. Matte tyckte jag skötte så bra så att nu har hon bestämt att vi ska tävla i Oxie dagen efter vi kommit hem från boxerlägret..Både matte och jag kommer nog vara rätt trötta efter en veckas lydnadsträning och spårande i skogen men vi tar tävlingen som en träning..om inte annat så måste min matte i alla fall träna nerverna inför "riktiga" tävlingar framöver :-)
Igår blev det tävlingslydnad med Birgitta som vanligt på onsdagar. Även igår var matte nöjd med mig..det var snarare hon som var virrig och svängde till vänster när hon blev kommenderad höger, flaxade till med armarna i tid och otid och gav mig dubbla och otydliga kommando. Som sagt..min matte behöver träning hon..i både det ena och det andra! Nästa gång vi träffar Birgitta ska vi i alla fall ha en egen liten träningstävling med alla moment i Lydnad 1 och hon ska sätta poäng på oss. Ska bli kul att se hur vi ligger! Har inte så höga förväntningar på våra poäng för vissa moment är halvklara..men, vem vet.. är jag på träningshumör och matte sköter sig så kanske jag överraskar!
Vilket härligt väder vi har fått med sol och värme..men det kan ju vara lite tufft i värmen när man är en boxerbus som jag och inte riktigt har vett att ta det lugnt mellan varven. Tur att matte och dagmatte har vattenflaskan nära till hands :-)
I tisdags var vi på klubben och tränade rallylydnad med några gamla kompisar från vårens kurs. Matte tyckte jag skötte så bra så att nu har hon bestämt att vi ska tävla i Oxie dagen efter vi kommit hem från boxerlägret..Både matte och jag kommer nog vara rätt trötta efter en veckas lydnadsträning och spårande i skogen men vi tar tävlingen som en träning..om inte annat så måste min matte i alla fall träna nerverna inför "riktiga" tävlingar framöver :-)
Igår blev det tävlingslydnad med Birgitta som vanligt på onsdagar. Även igår var matte nöjd med mig..det var snarare hon som var virrig och svängde till vänster när hon blev kommenderad höger, flaxade till med armarna i tid och otid och gav mig dubbla och otydliga kommando. Som sagt..min matte behöver träning hon..i både det ena och det andra! Nästa gång vi träffar Birgitta ska vi i alla fall ha en egen liten träningstävling med alla moment i Lydnad 1 och hon ska sätta poäng på oss. Ska bli kul att se hur vi ligger! Har inte så höga förväntningar på våra poäng för vissa moment är halvklara..men, vem vet.. är jag på träningshumör och matte sköter sig så kanske jag överraskar!
Fortfarande ganska sliten efter helgen...
Hejsan!
Igår var jag fortfarande sliten efter helgens äventyr och matte lät mig vila upp mig under tiden hon var ute och körde bil. Dags för matte att ta körkort nu så att vi kan komma ut i skogen och spåra och hitta på andra skojiga saker! Idag blir det full rulle igen för när matte kommer från jobbet så cyklar vi ner till klubben för att träna. Under sommaren kommer vi att vara med i träningsgruppen för rallylydad på tisdagar och imorgon är det dags för tävlingslydnad med Birgitta igen. Nu är det färdigvilat tycker matte..
Matte har lärt mig att inte gå ut genom ytterdörren förrän hon säger till så det fick Bob också lära sig i helgen..visst är vi duktiga!
Vi levde rövare i mattes rum när hon inte såg...
blir alltid ledsen när mina lekkompisar måste gå hem...
men trött blir man av allt busande...
Igår var jag fortfarande sliten efter helgens äventyr och matte lät mig vila upp mig under tiden hon var ute och körde bil. Dags för matte att ta körkort nu så att vi kan komma ut i skogen och spåra och hitta på andra skojiga saker! Idag blir det full rulle igen för när matte kommer från jobbet så cyklar vi ner till klubben för att träna. Under sommaren kommer vi att vara med i träningsgruppen för rallylydad på tisdagar och imorgon är det dags för tävlingslydnad med Birgitta igen. Nu är det färdigvilat tycker matte..
Matte har lärt mig att inte gå ut genom ytterdörren förrän hon säger till så det fick Bob också lära sig i helgen..visst är vi duktiga!
Vi levde rövare i mattes rum när hon inte såg...
blir alltid ledsen när mina lekkompisar måste gå hem...
men trött blir man av allt busande...
